Ingenting.
Och jag är ensam, jag är fruktansvärt ensam, med 30 pers runt mig i en liten lägenhet är jag ensammare än någonsin förut. För det finns ingen som ser, ingen som skulle höra, ingen som vill något av det nyss nämnda.
Och jag snurrar runt i ingentinget, jag letar fanatiskt efter något att hålla mig fast vid men ständigt kommer jag bara tillräckligt nära för att snudda.
Och Du är 3 år ifrån mig, eller kanske mer och jag är 10 år ifrån dig.
Chaos.
Olyckan, kaoset, smyger sig alltid på en när man är som minst förberedd.
.. smyger sig alltid på när man äntligen böt ut det där låtsas léendet mot det som är äkta ända in till själen.
.. när man faktiskt vågar tänka de gyllende fem orden, allt kommer att lösa sig. när man faktiskt vågar tänka meningen, nu kommer allt faktiskt att bli bra, äntligen.
och vad står man kvar med när olyckan har rånat en på allt som var fint och äkta?..
..ingenting. där står man kvar utan kärlek, tillit och lycka. fickorna är nu tomma och de enda ord som man vågrar yttra är, nu kommer aldrig någonsin något att bli bra igen.
Jag önskar att jag kunde skriva att jag inte står där, att olyckan aldrig smög sig på mig, men det gjorde den, det gör den Alltid.
..
jag vill bort. varenda sekund av varje minut av varje timme av varje dygn ber jag om att få försvinna nu. försvinna bort, börja om. försvinna bort ifrån sveket som skärde sönder mitt hjärta, som färgade min själ svart, bort ifrån vännerna som bara tar och tar utan en tanke på någon annan, bort ifrån att människan jag alltid litat på, jag alltid älskat, inte bryr sig om ifall jag överlever eller inte.
jag vill bort, jag måste bort.
.
det vackra kan vara ord, ögonblick.
men orden är fula och ögonblicken flyger förbi innan jag hinner känna dem.
och Vi dör inte ut, men saknaden börjar dö ut, behovet av att träffas dör ut.
det vackra är väldigt långt bort.. Vi är väldigt långt bort och Vi kunde inte bry oss mindre, Vi kan inte bry oss tillräckligt.
..
de säger mer än bara ord. och när du stadigt borrar in dem i mina ...
..
att inte längre ha dig i huvudet hela tiden känns helt underbart. samtidigt känns det tomt och läskigt, att ha dig i huvudet har innebärt att alltid ha dig nära, det har varit en trygghet, det har gjort ont och det har hjälpt mig, det har varit det värsta jag behövt släpa med mig och det har varit det som räddat mig..
det krävdes att jag uttrycke de i ord, delade med mig av orden till någon annan, för mig att inse att du är borta.
och det som gjorde ondast var inte att inse att du är borta utan att du aldrig egentligen varit här.
.
and all the lights that lead the way are blinding.
maybe, you are going to be the one who saves me.
just nu känns det bara väldigt tomt och väldigt, väldigt.. ensamt.
och skratten är äkta, leendena är på riktigt, men jag kommer inte ifrån ensamheten.
den kommer alltid ikapp mig, förlamar mig, paralyserar mig.
men jag tänker fortsätta att gömma den så gott jag kan.
en dag kanske jag vaknar upp och inte längre känner dens andetag i min nacke.
runaway.tonight.
men hur mycket jag än letar, hur många ställen jag än söker på så finns det inga ord kvar.
right now everything is turning blue..
details.details.details.
jag saknar regndroppars trygga slag mot fönstret nu.
jag saknar trygghet, jag saknar ett barns blindhet.
jag vill vara blind, det är så jobbigt att se varenda detalj.
open.every.door.
We walk through a world where nobody has been before.
Turn back the hands of time, open every door.
.
de vill ut nu, de måste ut nu.
men jag kan inte, jag är för stark för att gråta, jag är alldeless för svag för att gråta. svagsvagsvag.
jag vill allt men mest vill jag ingenting.
älskade.
ser det jag alltid såg hos dig.
vad jag bryr mig om nu är att från samma säng,
lyssna på samma regn.
vad jag bryr mig om nu är att få ut dig ur skallen,
att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen.
the.morning.will.come.
eller är det?
jag vet varken vad som är upp, ner, in eller ut.
men jag har inget behov av att veta det heller.
upp får bli ner, in får bli ut. bakochfram kanske är rättvänt?
blankt.
i'm gonna ride this plane out of your life again. i wish that i could stay.
more than this i wish, you could've seen my face, in backseats staring out the window
jag hade valt att stanna, det var så uppenbart, jag hade redan bestämt mig, jag tänkte stanna.
sagan hade tagit slut, och jag hade vaknat varje morgon, jag hade somnat varje kväll, med drömmen om att den inte hade nått sitt slut, att den inte nått sin sista sida, men sagan hade tagit slut.
i wish that i could've staid.
på slutet av den sista sidan stod dock något med små bokstäver, en mening, en mening som skulle komma att skaka om hela sagan, fortsättning följer.. boken hade nått sitt slut, men sagan hade en fortsättning.
och jag valde att fortsätta läsa, för jag var så fast, jag ville läsa oavbrutet, ville läsa alla böcker i sagoserien, jag ville kunna alla sidor, alla rader utantill.
i'll do anything for you, kill anyone for you.
men sidorna var tomma, flera 100-tals sidor var blanka.
...
jag behöver det.
jag har blivit rastlös.
jag behöver, nu. nununu...
och du säger att du aldrig ska ge mig det.
och jag svarar att jag kommer bara att leta efter det hos någon annan,
hitta någon som kan ge mig det, som kommer ge mig det.
du svarar inte.