kentuckyfriedcock

everyone i know, goes away in the end.
and you could have it all, my empire of dirt.
i will let you down, i will make you hurt.

än en gång sitter jag här.
än en gång sitter jag och väntar på det där smst jag så många gånger kommit fram till aldrig kommer.
än en gång väntar jag på något nytt.
något som betyder något. någonting som får mitt hjärta att slå lite fortare.
flyttar i december och många frågar mig hur jag känner inför det.
sanningen; jag känner absolut ingenting.
jag tömmer alla lådor och slänger allt som ska bort inför visningen utan att riktigt veta varför.
jag slänger bort stora delar av minnen från en annan tid, känner ingenting.
ska lämna lägenheten som varit mitt hem i 8 år ungefär. känner ingenting.
har ingen koppling till det här stället, det har aldrig varit mitt hem.

känslominne? existerar det? är det bara jag som har det?
hur kan en lukt, en låt, en smak ta mig tillbaks till exakta känslor jag kände då jag sist kände lukten, smaken eller hörde låten?

silverstein - giving up
tar mig tillbaks till olycklig kärlek, dagen då jag satt och lyssnade på låten på repeat.
dagen då jag kände mig för liten för allt jag ville.
dagen jag satt och slog huvudet i väggen en hel kväll.




the used - all that i've got
tar mig tillbaks till dagen för kanske 2 år sen då jag var hemma från skolan.
då jag läste om the used youtubade och lyssnade oavbrutet på låten.
den dagen då jag för första gången kände mig riktigt sviken av den människa jag vad närmast på ngt konstigt sätt.
den dagen jag var helt varm inombords av hat.


cute is what we aim for - the curse of curves
tar mig tillbaks till den dagen jag skickade denna låt till människan som took my breath away.
den tar mig tillbaks till dom exakta känslorna jag hade för människan och får mig att komma ihåg exakt
hur han fick mig att känna och dom exakta orden han sa.

sitter på balkongen. infravärmen är på. tio ljus tända och jag njuter.
njuter av att jag efter många känslolösa veckor fått tillbaka alla känslor jag en gång fått känna inuti mig.
trasighet, helhet, lycka, svartaperioder.
njuter av lugnet som är tillbaks i min kropp, för att stanna?
läst igenom saker jag skrivit och hela min blogg och verkligen fått klart för mig hur mycket jag ändrats och hur mycket jag inte ändrats.
jag är fortfarande samma lilla tjej med för många känslor som jag fortfarande inte kan hantera fullt ut.
jag är fortfarande samma tjej som tänker för mycket och för lite.
men jag känner mig starkare. är antagligen lika stark som jag alltid varit, även i mina mörka perioder, men känslan av att vara stark har träffat mig på ett större plan.
att vara stark är lycka. jag är lycklig.

mellanrummet finns.
vissa dagar känns det bara inte lika tydligt som andra.
idag känns det.
jag vet att jag lovade att inte bli arg, att förstå att du faktiskt försöker.
men det är svårt när allt jag känner är att du inte finns någonstans och inte bryr dig om att höra av dig.
min hjärna och mitt hjärta gör som det gjort så många gånger förut, lämnar dig utan att berätta det för mig eller dig.
jag orkar inte.

jag försöker vara bra, jag försöker vara bra så mycket så jag glömmer att vara jag.
jag tänker så mycket på dig,er, så mycket att jag glömmer tänka på mig själv.
jag andas så mycket för dig så jag glömmer bort att andas för mig.
jag ger er så mycket av min tid så jag inte har någon tid över till mig själv.
ni säger att lagom är bäst, mittemellan är det man ska vara.
ser ni inte att ni tvingar mig välja sida, min sida eller eran. ser ni inte, ser ni verkligen inte?

jag är äcklig. äckel.

coheed and cambria - welcome home.
fucking underbart intro.

tomt i huvudet. tomt i hjärtat.

the kooks - watching the ships roll in.