trodde inte jag kunde dö mer, jag hade fel. var 10 månader sen jag grät sist, om man räknar bort idag. har alltid vart stark, inte visat känslor, vill inte att någon ska se. vill inte att någon ska veta att jag är sönder. vill inte att någon läser det här men vet inte något annat sätt att få ut allt då jag inte kan prata med någon.. kommer inte klara av att se honom imorn. funderar starkt på att va hemma imorn och kanske resten av veckan, resten av terminen. fast egentligen ska jag inte låta allt falla pga det här. vet ju att jag har -få- men ändå personer som ärligt bryr sig en aning om mig, personer som jag faktiskt inte trodde brydde sig. tack. men säg inte 'det kommer lösa sig' en gång till, klarar inte av att höra det, förstod ju redan iförrgår att det inte kommer lösa sig. vad säger man när det inte längre finns något kvar att säga?