jag sitter på våran in-glasade balkong, med infravärme, sköna stolar och massa filtar. jag dricker the och lyssnar på guns n' roses - november rain. och regnar gör det, det öser ner och hela tullinge är färgad i färgen grå. förstår inte dessa människor som gillar regn samtidigt som jag förstår dom precis. det är mysigt, när man är inomhus ja, utomhus nej. jag tittar på dom få människor som är dumma nog att gå ut i detta väder, en pappa och två barn i sandlådan, ibland springer det förbi någon med ett paraply oxå. det är roligt hur folk försöker springa ifrån regnet med paraplyt en meter bakom sig. och precis som dessa springande människor så känner jag att livet springer ifrån mig. fast ibland önskar jag att de sprang fortare, samtidigt som jag vill att de ska stanna. jag älskar dig utav hela mitt hjärta, samtidigt som jag hatar dig. varför kan jag inte bestämma mig för en känsla? måste ordet samtidigt finnas i mitt hjärta? vore lättare om jag visste vad jag ville..

guns n' roses - knocking on heaven's door.