samma konstiga känsla ända ner till magen som du alltid ger mig.
när ska det sluta? när ska jag få vara fri ifrån dig?
samma äckliga besvikelse över att du inte heller denna gång är den jag hoppats att du skulle vara..
du lyckas alltid dra ner mig.
och jag vill slippa det. jag vill slippa behöva kämpa mig upp varje gång du trycker ner mig till botten.
jag vill radera dig, slippa dig, hata dig, glömma dig.