skola om 3 dagar.
känner mig likgiltig.
ingen ångest detta år. inget nedräknande mot det som alltid känts som domedagen.
men heller ingen spänning eller ens en liten gnista av gladhet för att få träffa alla igen.
men lite ångest måste jag kanske erkänna att jag har ändå,
men dock inte för att skolan börjar igen.
nej. jag är rädd. jessica maria sund är rädd. rädd för att inte få så bra betyg jag behöver.
rädd för att inte komma in där jag vill komma in, rädd för att inte nå upp till allas förväntningar om mig.
rädd för att inte nå upp till mina förväntningar om mig själv. rädd rädd rädd.
samtidigt ska det bli lite skönt, ha annat att tänka på, ha någonslags mening med att gå upp ur sängen på morgonen.
ha någonting att se fram emot (lov osv), ha anledningar till att inte orka vara social osv.
men det mesta jag känner just nu är hur jag inte anser att jag behöver nian.
känner mig färdig, färdig med högstadiet, alla idioter allt lätt man redan kan men ändå behöver sitta och göra för vadå? jo för att fördriva tiden.
känns så meningslöst alltihopp.