hur kan man någonsin vara beredd på allt dåligt som kommer hända en i livet?
sanning 1; man kan inte. man tror att man är förberedd på det mesta.
för man har lärt sig livets gång, man har gråtit, man har funnit och man har förlorat.
sanning 2; även när vi tror att det inte kan bli värre, så kommer vi få inse än en gång att vi har fel.
och det gör alltid lika ont att förlora någon, även om det är till döden eller till någon annan/livet.
sanning 3; man lär sig leva med smärtan. tänker inte säga att med tiden läker alla sår.
för det finns sår som aldrig läker. men dom blir lättare att bära efter att tiden går.
och man lär sig acceptera att smärtan finns kvar, men att man inte kan göra något.
man lär sig att gå vidare inte alltid betyder att glömma och läka.