jäsus.

klarar jag mig fyra dagar till, står jag bara ut fyra dagar till då kommer jag klara hela livet.
så tänker jag nu, att om jag bara klarar mig utan att göra något dumt några dagar till då är allt bra sen.
för de känns lite mindre varje dag, det tänker jag iallafall.
men jag tror att de kommer kännas mer sen, när min hjärna har förstått och när den inte skjuter ifrån sig faktan.
men hoppet är det sista som lämnar människan, och jag hoppas att om jag klarar några dagar till då kommer allt bli bra.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback