svart.industriell.olycka.

jag var rädd för att hamna i någon slags total ensamhet om du och jag slutade existera,
men nu när jag kan konstatera att så inte är fallet, vad är då fallet?
dagen i ära firas med en jävla massa black metal och en extrem okänsla för allt. hm. jag gillar det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback