glider. glider ifrån oss.
eller det du kallar oss.
oss är inget mer än bara ett ord just nu.
du och jag, vi är så olika.
vi båda glider, men på helt olika sätt, på två olika plan.
du glider iväg på det plan att du slutar höra av dig, slutar ta tiden till att bara prata.
och jag glider.. iväg känslomässigt.
jag vet att du vet att jag tänker mycket. men du vet inte hur jag tänker..
och du har aldrig riktigt brytt dig. för du blundar.
blundar för dina misstag, mina brister och mellanrummet som finns emellan oss.
om du hade öppnat ögonen kanske du hade sett. men hade allt varit bättre då?
om du hade sett, tänkt och hört allt precis som jag gjort skulle någonting överhuvudtaget vara bra då?
ett och ett halvt år.. och du har aldrig sett, sett mig så som jag ser dig.