i detta inlägg har jag faktiskt inget att klaga om.
eller jo, visst har jag det. men det är inget jag vill göra.
min visdomsmening: det är svårt när det är svårt.
men idag är det lätt när det är svårt. allt är sådär jobbigt och hopplöst att jag uppskattar allt det lilla.
jag uppskattar F's spontana komplimanger, jag uppskattar trevligt sällskap,
jag uppskattar att hälsa på folk man inte brukar hälsa på, och jag uppskattar söta killar i bilar som frågar vart festen är.
och snart ska jag nog uppskatta min säng också, sovit sjukt lite hela veckan och imorgon blir det upp klockan 8.30.
illa. men vill säga tack till alla människor (som ändå inte läser det här förutom hanna typ eftersom min blogg är hemligast) som faktiskt bevisar för mig att alla människor inte är helhjärtat falska och hopplösa. tack.
ska aldrig mer vara ledsen över hur du får mig att känna,
jag förtjänar mer än ingenting, jag förtjänar något.