wake me up before i'll change again.

spelar det längre någon roll? jag orkar inte slåss, det är bortom min kontroll, du lämnade mig ensam och sjävklart blev jag rädd. min sista gnutta hopp var att synas, att bli sedd. och jag glömmer bort att andas.
idag vill jag bara bort, från allt. försvinna bort någonstans och lämna allt ett tag, ett så långt tag som jag behöver. tills jag orkar igen, tills det blir en skillnad. vill bli saknad, men är rädd för att bli glömd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback