det vore lättare att lämna allt, allt.
det skulle göra mindre ont att krossas mot marken om och om igen.
jag orkar inte, jag orkar verkligen inte.
jag orkar inte vara ledsen alla stunder på dygnet då det är så tyst att jag verkligen kan höra mina tankar.
det gör så fruktansvärt ont, så jävla äckligt hjärtskärande ont, en smärta som jag inte kan hantera.
jag vill bara bort, vill aldrig låta någon vara så mycket som du var, aldrig låta någon komma så nära.
det gör så jävla ont, att inte få veta vart du är, hur du mår eller om du ens lever.
ingen kan någonsin förstå vad jag känner just nu, absolut ingen..