det är så lätt att säga de orden.
orden kommer ur dig utan några som helst svårigheter.
du säger att du alltid finns för mig, du lovade att du skulle finnas så som du fanns förut.
egentligen vet jag. jag kan ju dig. du lovar och lovar men när det kommer till att hålla det du lovat så är allt som bortblåst.
varför fortsätter jag låta dig såra mig? varför?