kentuckyfriedcock

and all the roads we have to walk are winding,
and all the lights that lead the way are blinding.
maybe, you are going to be the one who saves me.
just nu känns det bara väldigt tomt och väldigt, väldigt.. ensamt.
och skratten är äkta, leendena är på riktigt, men jag kommer inte ifrån ensamheten.
den kommer alltid ikapp mig, förlamar mig, paralyserar mig.
men jag tänker fortsätta att gömma den så gott jag kan.
en dag kanske jag vaknar upp och inte längre känner dens andetag i min nacke.

jag letar efter ord, vilka ord som helst..
men hur mycket jag än letar, hur många ställen jag än söker på så finns det inga ord kvar.
right now everything is turning blue..

inatt dricker jag oavbrutna koppar té.
jag saknar regndroppars trygga slag mot fönstret nu.
jag saknar trygghet, jag saknar ett barns blindhet.
jag vill vara blind, det är så jobbigt att se varenda detalj.

jag har så många tårar. så många klumpar i halsen.
de vill ut nu, de måste ut nu.
men jag kan inte, jag är för stark för att gråta, jag är alldeless för svag för att gråta. svagsvagsvag.
jag vill allt men mest vill jag ingenting.