and all the roads we have to walk are winding,
and all the lights that lead the way are blinding.
maybe, you are going to be the one who saves me.
just nu känns det bara väldigt tomt och väldigt, väldigt.. ensamt.
och skratten är äkta, leendena är på riktigt, men jag kommer inte ifrån ensamheten.
den kommer alltid ikapp mig, förlamar mig, paralyserar mig.
men jag tänker fortsätta att gömma den så gott jag kan.
en dag kanske jag vaknar upp och inte längre känner dens andetag i min nacke.