det känns som en vinst och en förlust varje gång jag går igenom nästan en hel dag utan att tänka på dig.
att inte längre ha dig i huvudet hela tiden känns helt underbart. samtidigt känns det tomt och läskigt, att ha dig i huvudet har innebärt att alltid ha dig nära, det har varit en trygghet, det har gjort ont och det har hjälpt mig, det har varit det värsta jag behövt släpa med mig och det har varit det som räddat mig..
det krävdes att jag uttrycke de i ord, delade med mig av orden till någon annan, för mig att inse att du är borta.
och det som gjorde ondast var inte att inse att du är borta utan att du aldrig egentligen varit här.