Och jag ställer dig frågor, frågor som bär på svar som du inte vill ge mig, som jag kräver, som jag törstar efter. För svaren kan dra ner mig djupare, svaren kan visa mig att det finns svartare än svart.
Och jag är ensam, jag är fruktansvärt ensam, med 30 pers runt mig i en liten lägenhet är jag ensammare än någonsin förut. För det finns ingen som ser, ingen som skulle höra, ingen som vill något av det nyss nämnda. 
Och jag snurrar runt i ingentinget, jag letar fanatiskt efter något att hålla mig fast vid men ständigt kommer jag bara tillräckligt nära för att snudda.
Och Du är 3 år ifrån mig, eller kanske mer och jag är 10 år ifrån dig.