baby..

har bästföredatumet gått ut? ..
kommit till en plats där allt du säger bara gör mig irriterad.
och det gör så ont, du blir arg på mig och jag blir galen på dig.
vill inte..

...

och jag kunde känna hur jag gick sönder. hur hjärtat slets itu och blev till en svart klump.
hela min själv blev svart. ångestklumpen i halsen växte tills den var omöjlig att ignorera.
och aldrig förut hade jag älskat dig så mycket som då. och samtidigt hade jag aldrig hatat dig som jag gjorde den stunden.
och handen du brukade hålla så hårt snuddade du nu knappt.
inga ord i världen skulle kunna beskriva vad jag kände, och hur kunde du undgå att se?
...

fuck.it.

tomt.
i think i'll fall to pieces. if i don't find something else to do.
this sadness never ceases, i'm still in love with you.

b.

jag har vetat hela tiden.
varit så medveten om att det här aldrig skulle fungera.
men när det slår mig nu, slår det hårdare än någonsin.
tomheten. allt svarta. jag vill inte att du försvinner. jag vill inte att du någonsin skulle ha funnits i mitt hjärta.
varför just jag? varför just vi?
vi fick aldrig en chans, vi får aldrig en chans.
för vi har inte tillåtelse att vara 'vi'.
det är fel. det är sjukt. det är förbjudet. det är vi.

let.me.move.on.

jag är redo. redo för att vara krossad, förstörd och nere så länge det krävs.
jag är redo för att ge upp den tillfälliga lyckan. ger upp allt sådant för att få slippa krossas en gång till.
where were you when everything was falling apart?
det är inte okej att behöva undra ifall du lever, ifall du bryr dig om hur jag känner, eller om du ens kommer ihåg mitt namn.
jag vill inte, jag orkar inte och jag kan inte- inte den här gången heller.

.

kylan blev min vän, min ursäkt för att gömma mig igen
i musiken och ziggy blev min bror, när du fann mig satt jag hjälplös vid ett bord
jag som nyss föll till en obegriplig jord.
och du var aldrig rädd för dom som kallat mig "en skada redan skedd".
du är musiken och ziggy han förstod, att jag som alltid varit stum behövde ord
jag som tvekat, jag som aldrig vågat tro.

.

everyone i know, goes away in the end.
and you could have it all, my empire of dirt.
i will let you down, i will make you hurt.


once.again.

än en gång sitter jag här.
än en gång sitter jag och väntar på det där smst jag så många gånger kommit fram till aldrig kommer.
än en gång väntar jag på något nytt.
något som betyder något. någonting som får mitt hjärta att slå lite fortare.
flyttar i december och många frågar mig hur jag känner inför det.
sanningen; jag känner absolut ingenting.
jag tömmer alla lådor och slänger allt som ska bort inför visningen utan att riktigt veta varför.
jag slänger bort stora delar av minnen från en annan tid, känner ingenting.
ska lämna lägenheten som varit mitt hem i 8 år ungefär. känner ingenting.
har ingen koppling till det här stället, det har aldrig varit mitt hem.


känslominnen.

känslominne? existerar det? är det bara jag som har det?
hur kan en lukt, en låt, en smak ta mig tillbaks till exakta känslor jag kände då jag sist kände lukten, smaken eller hörde låten?


silverstein - giving up
tar mig tillbaks till olycklig kärlek, dagen då jag satt och lyssnade på låten på repeat.
dagen då jag kände mig för liten för allt jag ville.
dagen jag satt och slog huvudet i väggen en hel kväll.




the used - all that i've got
tar mig tillbaks till dagen för kanske 2 år sen då jag var hemma från skolan.
då jag läste om the used youtubade och lyssnade oavbrutet på låten.
den dagen då jag för första gången kände mig riktigt sviken av den människa jag vad närmast på ngt konstigt sätt.
den dagen jag var helt varm inombords av hat.


cute is what we aim for - the curse of curves
tar mig tillbaks till den dagen jag skickade denna låt till människan som took my breath away.
den tar mig tillbaks till dom exakta känslorna jag hade för människan och får mig att komma ihåg exakt
hur han fick mig att känna och dom exakta orden han sa.


fucking.up.all.that.i.do.

låt mig vara själv.
låt mig aldrig vara.
lämna mig ifred.
låt mig aldrig vara ensam.
skär ut min ångest, snälla.
skär ut alla minnen. låt mig börja om.
och snälla, sluta säg allt det du säger. sluta lova att finnas när du så självklart inte vill.
sluta göra min ångest till ett skämt.
sluta få allting att handla om dig.
SLUTA.

.

sitter på balkongen. infravärmen är på. tio ljus tända och jag njuter.
njuter av att jag efter många känslolösa veckor fått tillbaka alla känslor jag en gång fått känna inuti mig.
trasighet, helhet, lycka, svartaperioder.
njuter av lugnet som är tillbaks i min kropp, för att stanna?
läst igenom saker jag skrivit och hela min blogg och verkligen fått klart för mig hur mycket jag ändrats och hur mycket jag inte ändrats.
jag är fortfarande samma lilla tjej med för många känslor som jag fortfarande inte kan hantera fullt ut.
jag är fortfarande samma tjej som tänker för mycket och för lite.
men jag känner mig starkare. är antagligen lika stark som jag alltid varit, även i mina mörka perioder, men känslan av att vara stark har träffat mig på ett större plan.
att vara stark är lycka. jag är lycklig.


please.baby.don't.

snälla.. gör inte såhär mot mig, fan :<
babybabybaby, dra inte utan att berätta vart.
försvinn inte utan att låta mig veta om du överhuvetaget lever.
snälla, gör inte såhär :c

you.don't.know.me.and.you.don't.even.care.

säg inte att jag inte kan.
berätta aldrig för mig vad jag inte får göra.
försök inte förstöra tankar som för mig är sjävklara.
testa inte att byta ut era tankar mot mina.
dra inte eran gräns mellan rätt och fel i mitt liv.
tro mig, jag känner mig själv bättre än någon av er någonsin kommer göra.


i.can't.do.this.

mellanrummet finns.
vissa dagar känns det bara inte lika tydligt som andra.
idag känns det.
jag vet att jag lovade att inte bli arg, att förstå att du faktiskt försöker.
men det är svårt när allt jag känner är att du inte finns någonstans och inte bryr dig om att höra av dig.
min hjärna och mitt hjärta gör som det gjort så många gånger förut, lämnar dig utan att berätta det för mig eller dig.
jag orkar inte.


open.your.eyes.

jag försöker vara bra, jag försöker vara bra så mycket så jag glömmer att vara jag.
jag tänker så mycket på dig,er, så mycket att jag glömmer tänka på mig själv.
jag andas så mycket för dig så jag glömmer bort att andas för mig.
jag ger er så mycket av min tid så jag inte har någon tid över till mig själv.
ni säger att lagom är bäst, mittemellan är det man ska vara.
ser ni inte att ni tvingar mig välja sida, min sida eller eran. ser ni inte, ser ni verkligen inte?


give.me.the.truth.

och även när jag försöker förklara för dig varför jag inte förklarar hur det är för dig, blir du sån.
varförvarförvarför? jo för du vill inte höra vad jag säger, sanningen.
du vill inte veta vad jag egentligen känner, sanningen.
du vill inte, du vägrar. så jävla rädd är du. jag orkar inte.

never.again.will.i.let.you.or.somebody.else.

lägger ner det. aldrig mer ska jag låta någon komma nära.
jag har lärt mig förut, jag lär mig igen, jag kommer behöva lära mig ännu en gång.
aldrig, aldrig, aldrig igen.

äckel.



jag är äcklig. äckel.


vad.jag.bryr.mig.om.

och vad jag bryr mig om nu är att se din blick så sårad,
när alla löften klingar falskt, nästa gång du lovar någon allt.
vad jag bryr mig om nu är dina armar om mig,
även om jag vet att jag måste glömma dig.
vad jag bryr mig om är att se dig gråta, för jag har gråtit
och du ringde aldrig
vad jag bryr mig om är att du kallar på mig,
även om jag inte kommer tillbaks till dig.

welcome.home


coheed and cambria - welcome home.
fucking underbart intro.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0