i.never.cry
det gör så ont. och jag försöker sätta ord på känslan i mig nu.
det känns lättare om jag vet vad jag känner, om jag får skriva det och få det ur mig.
men jag vet inte.. känns som om lungorna och tårkanalerna är sammansatta.
varje andetag känns i ögonen, tårarna vill bildas och lämna mig men dom kan inte..
i.can't.feel.anything.
slappheten och olusten till.. allt har intagit min kropp.
vill bara ligga i sängen med datan på magen eller i soffan med tv1000 och 100 tals filmer på, hela dagen, hela dagarna.
och mobilens smslogga visas aldrig, och jag känner mig tom, .. ensam.. och övergiven.
vill bli sårad.. vill känna någonting som verkligen känns, vill känna någonting alls.
varför kunde jag inte nöja mig med att inte känna?
broken.
känslomässigt ostabil.
känslan i magen som tar sig upp till halsen.
känslan av att vilja gråta ut hjärtat för att slippa känna.
jag är defenitionen av trasig. skärvorna av mitt hjärta svider emot bröstet.
varje dag, varje timme, varje minut, varje sekund försöker jag övertala mig själv om vad jag känner.
jag vet vad jag vill känna- ingenting. jag vet vad jag känner- för mycket.
motarbetande känslor tar över mig, jag vill glömma dig, jag vill vara med dig- alltid.
jag vill ha allt det lätta, skulle känna mig tom utan allt det svåra.
vill ha dig, vill inte ha dig för du skulle aldrig kunna älska mig.
vill ha Dig, vill inte ha Dig för du och jag skulle aldrig fungera.
det tomma eller det förbjudna?
inget eller allt?
rätt eller fel?
they're.not.coming.back.no
för dem har slutat komma. och ni är så genomskinliga.
det är inte längre du som kallar mig för ''din''.
för du ville aldrig ha mig, du älskade inte mig, du älskade bara att försöka få mig.
det är inte längre dig jag drömmer om, det är inte dina ord som får mitt hjärta att slå fortare.
mina drömmar och dina ord är borta. de kommer inte komma tillbaks.
.
no one ever said it would be this hard.
oh.take.me.back.to.the.start.
kanske hade jag känt mig hemma i den famn jag alltid haft ett behov av att få vara i.
kanske hade din doft fått mina ben att vika sig.
kanske hade din hand i min fått mig att lugna ner mig i de tillfällen inget annat kunnat lugna ner mig i.
kanske hade vi blivit det du alltid trott att vi skulle kunna vara.
kanske hade vi med tiden blivit bra, men vi har inte, jag har inte den tiden.
why.oh.why.
orden kommer ur dig utan några som helst svårigheter.
du säger att du alltid finns för mig, du lovade att du skulle finnas så som du fanns förut.
egentligen vet jag. jag kan ju dig. du lovar och lovar men när det kommer till att hålla det du lovat så är allt som bortblåst.
varför fortsätter jag låta dig såra mig? varför?
heartless.how.could.you.be.so.heartless?
och ändå får du mig att rysa. kalla rysningar över hela kroppen.
min kropp är 0gradig och mitt hjärta är i höga minusgrader.
känner ingenting. ingenting. för mycket.
the.ends.not.near.it's.here.
jag vill spy upp mitt hjärta, det som är kvar, få det ur min kropp så jag slipper känna.
vill känna de krossade delarna riva mot min hals medan dom kommer ur mig och låter mig försvinna dit jag slipper tänka och känna. snälla? snälla? snälla?
jag vill slippa hata mig.
slippa hata dig i de stunder där du får mitt hjärta att dela sig.
och värken i mig, när ska den ta slut?
ska den dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år fortsätta såhär?
hur ska jag orka andas när varje andetag är 10 knivar i lungorna?
hur ska jag kunna tänka rätt när allt jag tänker på är fel?
snälla.. mörker.. försvinn.. snälla?
the ends not near, it's here.
don't.wake.me.up
och minsta lilla, att gå mörka gator fram hand i hand,
att få hålla om dig och få känna din doft och hur din kropp formar sig efter min,
att få se in i dina ögon och känna att du verkligen ser mig har blivit min största dröm.
Vi är romantiserade, Vi har blivit något jag är väldigt osäker på att vi skulle vara.
låt mig inte vakna..
you.you.you
det är svårt. svårt att vara så nära men så långt bort.
att vi är så lika men så olika.
jag hoppas, helhjärtat att det kommer fungera den här gången,
för ingen får mig att le så oavbrutet som dig, ingen får mig att känna mig så oensam som du.
när.du.är.på.botten.kom.ihåg.mig.då.
det är det svarta eller vita tänket, lycklig eller deprimerad.
det är den varma känslan när du säger det jag vill höra, det är den iskalla känslan när du inte finns som jag hoppats att du skulle gjort.
det är känslan av att vilja lyckas, vara bäst, det är känslan av att inte bry sig, att ge upp.
det är att gå från varje känsla oförberett.
när som helst kan en känsla som är motsatsen till den som fanns innan ta övertaget.
det är att inte klara av att planera något i förväg för att man inte kan lita på sina känslor.
det är att inte klara av att behålla en känsla av lycka, nöjdhet, glädje utan att efter högst några timmar tappa bort den.
why.why.why
men jag kan inte, jag vet inte hur man gör, jag klarar det inte.
och varje ord, varje nedlåtande mening du vräker ur dig på min bekostnad,
du hör dig själv, du vet exakt vad du gör och ändå tycker du det är konstigt att jag inte verkar må bra.
och jag trodde jag var färdig med det här, trodde jag tog steget ur skiten igår, trodde du skulle låta mig.
men ännu en gång gör du det du inte får göra, varför varför varför får det inte vara lätt?
VARFÖR VARFÖR VARFÖR VARFÖR VARFÖR VARFÖR?
i.cant.do.this.
så jävla lätt. inte ett tvivel.
men allt försvann i den sekunden..
jag vet inte vad jag vill, jag klarar inte av valet.
JAG KLARAR DET INTE.
good.luck.fuck.face.
I wanna shine on in the hearts of men, I want a meaning from the back of my broken hand.
another.headache.another.heartbreak.
och jag bryter ihop för jag kan inte tro på det.
och jag bryter ihop för jag är sönder.
och jag bryter ihop för att den som klarat att göra mig hel kommer aldrig göra mig hel igen.
.
hide.and.don't.seek.
jag önskar att jag skulle kunna få vara nere, förstörd och deprimerad utan att människor skulle snacka, fråga mig jobbiga frågor eller få en konstig bild utav mig.
men det här är verkligheten.
sönder.
det vore lättare att lämna allt, allt.
det skulle göra mindre ont att krossas mot marken om och om igen.
jag orkar inte, jag orkar verkligen inte.
jag orkar inte vara ledsen alla stunder på dygnet då det är så tyst att jag verkligen kan höra mina tankar.
det gör så fruktansvärt ont, så jävla äckligt hjärtskärande ont, en smärta som jag inte kan hantera.
jag vill bara bort, vill aldrig låta någon vara så mycket som du var, aldrig låta någon komma så nära.
det gör så jävla ont, att inte få veta vart du är, hur du mår eller om du ens lever.
ingen kan någonsin förstå vad jag känner just nu, absolut ingen..
i.don't.want.to.play.the.broken.hearted.girl.
så oerhört känslig..
krossa inte mig nu när det vore så lätt.. vill inte gå sönder mer.
