norden.on.fire

det kan kännas trist, deprimerande och fullkomligt värdelöst så fort man ser ut genom fönstret och ser den en-meter-höga snön som täcker stockholms (eller kanske bara tullinges?) gator.
därför låter jag mina persienner vara nerdragna och sätter på immortal på högsta volym.
i mitt rum är livet inte så iskallt.

norden.on.fire

det kan kännas trist, deprimerande och fullkomligt värdelöst så fort man ser ut genom fönstret och ser den en-meter-höga snön som täcker stockholms (eller kanske bara tullinges?) gator.
därför låter jag mina persienner vara nerdragna och sätter på immortal på högsta volym.
i mitt rum är livet inte så iskallt.

flygplansfläkt.

ibland finner jag mig själv springandes bort ifrån verkligheten.
jag springer mot något som inte ens existerar.
jag finner mig sökandes efter lyckan.
jag söker efter något jag inte vet vad det är, för vad är definitionen av lycka?
jag har inget svar.
jag vet inte hur lycka ser ut, smakar, luktar eller känns.
idag vill jag stanna upp i varje ögonblick, känna varje andetag, varje känsla ska kännas med hela själen.

....

längtan.
längtan långt bort.
bort från skola, oro, ångest och vinter.
längtan till något nytt, något nytt som är något gammalt.
längtan till att det ska komma en tid lika fridfull och vackert ångestfylld.
you were all i had.

en.in.en.ut.

en in och en ut.
från att ha varit den dära personen med det lilla extra, den dära personen som den där andra personen alltid skulle finnas för till att bli en person som inte är värd ens 5 minuter för ett vardagligt ''tjena, hur mår du? jaha, varför mår du dåligt?'' går fort.
en in och en ut.
i den dära sekunden den dära ena åker ut då duger man, då är man ju så underbar som finns och man stöttar den dära personen vars ena precis åkt ut, tills man själv inser att man blivit den nya ena som åkt ut.
''jaha jaja, den ena är tillbaks, jaha, då får man väl säga grattis''
aldrig finns det en in och en kvar.
det finns alltid bara plats för en, har vi människor det så stressigt att vi inte är kapabla till att prioritera flera personer samtidigt?
näe tydligen inte..

this.is.what.i.always.do.

jag säger att jag vill att du slutar prata med mig, jag menar det inte.
jag vill att du ska vara sådära bra som ingen egentligen är, jag vill att du ska vägra sluta prata med mig.
samtidigt vill jag att du inte ska prata med mig på för länge så jag kan ha en anledning att vara arg.
antingen vill jag känna en känsla som inte är suddig eller så är det antagligen så att jag är en dålig människa, en riktigt dålig människa. jo, visst är det så.

.

jag älskade dig, om jag känner efter är det självklart att jag fortfarande gör det.
och jag vet inte om det är hormonerna eller helt enkelt smärtan av att förlora dig som sprungit ifatt mig.
men känslan är där igen, den sitter i varje andetag än en gång. hur ska jag klara mig en gång till?
känslan som sätter sig som en spärr, den låter mig inte andas, det är ingen liten klump i halsen.
det är som en tumör som börjar där och tar sig över hela kroppen.
allting blir overkligt, allting som är självklart förvandlas till ett miljon-bitars-pussel som är omöjligt att tyda och sätta ihop.
allting jag är säker på förvandlas till aska i mina händer och faller genom mina fingrar.


RSS 2.0