hur.kan.du.sakna?
oja de går bra nu.
jag ska inte gå under, kanske kan jag med lite oväntad hjälp lyckas också.
igen.och.igen.
du skulle aldrig försökt komma tillbaks till mig, jag skulle aldrig ha låtit dig gå rakt in i mitt liv igen.
jag saknade dig inte ens, inte en enda gång under de senare dagarna kände jag att jag gjort ett misstag.
men fan för dig. varför kunde du inte bara försvinna. jag.orkar.inte.återigen.jag.vill.inte.gå.under.igen.och.igen.
i.will.not.let.you.in
mina känslor gick på högvarv och jag fällde tårar, ännu några för din skull.
vi kan inte vara, det vet vi båda två, vi fungerar inte.
vi har båda insett det och vi har båda erkänt de, vi har båda vägrat.
det känns så rätt när allt är bra, det känns så fel när du slutar höra av dig, det gör så ont.
mellanrummet blir alltid för stort.
låt.mina.ögon.mötas.av.något.nytt.något.annat.
Att med drömmarna i huvudet och mitt för stora och för lilla hjärta känns det i hela kroppen när jag ser ut genom fönstret och möts av tullinges gråa gator, jag hör inte hemma här, jag känner mig inte hemma här.
vad.du.vill.
när ensamheten biter sig fast.
när den sitter där den sitter och förökar sig så att ensamheten är allt jag kan känna.
jag önskar det fanns något jag kunde ha, någon jag kunde ha som plåster på såren, någon som fanns där - alltid.
och jag tror att du känner på dig när jag inte mår bra, för då håller du dig borta.
och jag tror att egentligen är det så att när du är borta mår jag inte bra men det är lättare att skylla på något.
och vintern kom. och jag är rädd. jag är fullkomligt livrädd. ensamma vintrar då du vart borta, de sitter kvar.
de finns alltid kvar, där inne.
so.let.me.go
GAH. varför kunde inte du göra desamma?
.
känslan av att nu inte är nu. känslan som ständigt överumplar mig.
känslan som får mig att tvivla på nuet.
känslan svider. jag vill inte känna den, samtidigt som den är allt jag vill ha.
jag vill tillbaks.
apatheia.
känner ingenting. tycker ingenting. vill ingenting.
ingenting kommer åt mig. verkligen ingenting.
och jag känner ingenting för apatin. är det här allt? är det här jag?
aldrig.hatat.som.jag.hatar.
vill radera dig från mitt minne. aldrig har jag känt mig så utnyttjad, äcklig, dum etc.
jag hatar dig. fyfan vad jag hatar dig.
you.were.all.i.had.love.me
jag ligger i sängen efter att ännu en gång blivit krossad mot dina stenar.
tegan and sara's låt nineteen spelas på repeat, nästan endast för dem första meningarna.
och jag tänker att det är så lätt för dig att dra när jag inte duger.
och jag vet att det är så lätt att dra för er för ni vet att jag alltid låter er komma tillbaks.
i feel you in my heart and i don't even know you, and now we're saying goodbye.
och jag väntar på sms-signalen även fast jag vet att den inte kommer gästa min mobil.
i.know.i.know.i.know
att få en enda chans per dag att få prata med dig, missar jag den chansen, en chans som varar kanske 5 minuter så är det kört. det känns drygt. varför ska Vi behöva vara anpassade efter dig? du har all tid i världen. men inte för mig.
how.far.is.to.far?
så man vet exakt hur den känns, hur den smakar, hur den ser ut, har man låtit det gå för långt då?
eat.me.drink.me
ta sönder mig.
slit sönder mig fysiskt.
when.i.find.you.i'll.find..nothing?
på absolut ingenting..
men jag är inte arg. jag är bara.. oerhört trött.
jag ville inte vänta ännu en dag. jag ville att känsla jag fick igår natt och känslan jag vaknade med imorse skulle hålla i sig och vara den rätta känslan.
jag ville inte vänta.. inte en gång till..
you.are.everything.
jag vet att det är du. för det är du.
jag är säker. nu måste jag få dig att förstå. det är DU.
.
en förjävlig början. en början som inte skulle behövas börjas på ifall jag inte skrivit det jag skrivit.
jag hatar mig. och jag hatar dig. och jag hatar oss. och jag hatar mest av allt att oss inte finns.
att vara ledsen är en början.
en början på det jag inte vill börja på. jag vill spola fram ett par veckor.
låta allt kännas lite mindre.
och jag inser nu varför jag är som mest ledsen just denna gång, det är så verkligt nu. jag känner på mig och vet att det här är det riktiga slutet. att vara ledsen är bara en början.
take.me.away.far.far.away.
bilden får mig att vilja åka någonstans långt bort,
vandra igenom en okänd stad, se något nytt, vara en del av något nytt.
gå hand i hand med människan mitt hjärta fortfarande slår, mindre men fortfarande
märkbart, snabbare för. jag vill bort härifrån.
fyfan vad jag vill bort.
why.this.cant.be.love.
allting är mitt fel. jag har inte gjort något, men det är mitt fel iaf.
alltid vrider och vänder du på allt, att du beter dig som du gör är väl även det mitt fel?
gah. offfffffffffer.
unbreakable.is.broken.
eller.. delar.. det gör vi nog inte.
du har tröttnat och jag känner av den separationsångest som dyker upp i dessa situationer.
jag vill inte att du ska försvinna.. inte du också..
det var den äckliga känslan av att läsa de sms som du skickade för bara några veckor sedan som fick mig att bryta ihop inatt
varför ändrades allt?
jo för jag sabbade det.. det här också.
won't.stop.until.it's.over.
den ångest som drabbar mig i de stunder då jag behöver vara så långt bort ifrån den som möjligt.
i de sekunder, minuter då den är som starkast finns ingenting annat än att vi ska fortsätta finnas.
i de sekunderna, de minuterna glömmer jag allt som lett mig till de beslut separationsångesten hindrar mig från att genomföra.