i.want.you.to.want.me.
jag säger att kunna och vilja är helt olika saker.
jag skulle vilja att du skulle vilja, jag skulle vilja att ordet förlåt inte skulle behövas användas varannan dag.
jag skulle vilja vilja.
allt.är.borta.
jag bad dig om att lugna ner mig när jag inte klarade det själv - ignoration.
jag frågade dig vad jag skulle behöva göra för att du ska se mig, bry dig om mig - tomt.
jag ställer mig själv frågan varför jag ens har kontakt med dig - jag har inget vettigt svar.
jag ställer mig själv frågan- varför bryr jag mig så mycket om dig, när du inte verkar bry dig ett dugg om mig?
starless.aeon.
att jag skulle vilja ha någon slags trygghet i dig.
jag skulle vilja kunna smsa dig när jag behöver dig och vara säker på att få ett svar.
jag tänker att jag inte förstår dig, jag undrar varför du säger allt det där fina som du inte på något sätt visar utom de där orden.
jag tänker att det är hopplöst. jag vet ju att det är just det.
.
du sa att du älskade mig, jag tvivlar på det.
jag frågade varför du inte hört av dig på så länge, du sa att det var för att du trott jag hatat dig, du sa att du verkade ha fel.
jag sa att det inte kunde ha varit så för jag hade sagt förlåt.
du sa att de istället berodde på att du hade varit arg och de hade tagit tid för dig att komma över det.
jag frågade om du hade hittat någon ny, du svarade att du hade försökt, men att hon hade märkt att du bara ville ha mig. jag insåg hur lätt det är för dig att gå vidare.
jag frågade om du fortfarande ville ha Henne, du svarade att det ville du verkligen inte.
jag sa att du alltid velat ha Henne, du svarade med ett godnatt.
jag förstod den kvällen att jag är trygghet, du vill ha trygghet, du vill inte ha mig.
f.u.
blir så trött. hur dum tror du jag är?
.
svart.industriell.olycka.
men nu när jag kan konstatera att så inte är fallet, vad är då fallet?
dagen i ära firas med en jävla massa black metal och en extrem okänsla för allt. hm. jag gillar det.
bring.it.on.bitch.
skam.sån.jävla.skam.
hur kan man säga att offra sitt liv för att rädda flera andra oskyldiga liv är helt idiotisk och galet?
jag trodde aldrig jag skulle ha så svårt att se på dig någonsin. men allt jag kan känna är skam.
i.am.here.i.am.now.
de senaste dagarna har mina en-annan-tid-ett-annat-liv-känslor tagit över. jag har inte blivit av med känslan av att jag skulle vara i den dära tiden då allt var så bra och vackert. jag vet att jag inte är där men känslan har inte gått att skaka av sig helt, den där känslan som startar i magen och sedan tar sig upp genom halsen. känslan är vacker när man vet att man kan få tillbaks de vackra igen men när man vet att det är kört så är den bara hemsk och förfärlig.
igår när jag och marie strosade runt på söders gator glömde jag känslan helt, tack.
idag känner jag för att göra något jag inte brukar göra, nu gäller det bara att lista ut vad detta skulle vara och vem som skulle vilja göra det med mig.
jesse malin.
your hands held all the aces, kings and queens but still you lost the game.
.
painting flowers white never suited my palette.
det vackraste jag vet, det finaste jag någonsin hört.
i'll.give.me.one.more.chance.
jag saknar att bli älskad, iallafall att få höra det.
jag saknar att veta att någon tänker på mig ibland.
men vissa saker får man offra, nästa gång jag blir saknad, älskad och tänkt på hoppas jag att jag slipper all skit som har hört till allt det fina i över ett halvår.
men även fast jag försöker visa mig så stark både inför andra men mest inför mig själv så tar saknaden ofta över och i dessa ögonblick vill jag tillbaks till kärleken, bråken, tårarna, närheten och avståndet.
imorgon är en ny dag, imorgon när jag öppnar ögonen ska inte saknaden irritera dem.
cry.me.a.river.
jäsus.
klarar jag mig fyra dagar till, står jag bara ut fyra dagar till då kommer jag klara hela livet.
så tänker jag nu, att om jag bara klarar mig utan att göra något dumt några dagar till då är allt bra sen.
för de känns lite mindre varje dag, det tänker jag iallafall.
men jag tror att de kommer kännas mer sen, när min hjärna har förstått och när den inte skjuter ifrån sig faktan.
men hoppet är det sista som lämnar människan, och jag hoppas att om jag klarar några dagar till då kommer allt bli bra.
learning.to.swim.
faith?
jag sökte på ett blogg namn, vilket som helst, de första som kom upp i huvudet.
jag började läsa de få men långa inlägg som fanns på bloggen.
jag blev helt tagen, det fanns en människa med en blogg som skapats 2005 som just jag just nu just idag slumpvis kom in på som kände exakt som jag gör nu, som hade satt ord på de suddiga känslorna jag bär på för tillfället.
jag tänker att jag skulle vilja söka upp människan bakom bloggen, tacka henne och fråga henne hur hon mår. hur hon kommer över det, om hon kunde komma över det..
vart det en slump eller ödet?
.
mina ögonlock vill falla ihop och jag känner mig tom på känslor.
en sekund senare vill jag bara bryta ihop.
det var jobbigt, men jag gjorde det.
det var inte jobbigt för dig men det var inte du som gjorde det.
vann jag?
nej jag vann ingenting, men de gjorde inte du heller.
save.me.
det är inte okej, det är verkligen inte det.
rädda mig. vem som helst.
.
it's a silly time to learn to swim when you're all the way down.
jag kan inte simma, mitt psyke kan inte simma.
som om att jag alltid har huvudet lite över ytan, ibland mycket men oftast bara så jag klarar mig.
varje gång det händer något, stort eller litet, så hamnar huvudet under.
jag kan inte simma.
därför hänger jag mig fast vid de lilla som får mig att vara över ytan även om det är det som sedan trycker ner mig.
jag kan inte simma, jag blir nertryckt och uppdragen men styr nästan aldrig själv.
jag skulle vilja kunna simma.
allt.är.borta.
det är så mycket, det är för mig så overkligt och ofattbart.
att de alltid varit så ofattbart har ju lett till att det är just det fortfarande.
det går inte riktigt att fånga känslan, döpa den eller försöka förklara den just den här gången.
och allt jag kan säga är att lugnet före stormen är det finaste jag kommer få.
hur.kan.du.sakna?
oja de går bra nu.
jag ska inte gå under, kanske kan jag med lite oväntad hjälp lyckas också.
igen.och.igen.
du skulle aldrig försökt komma tillbaks till mig, jag skulle aldrig ha låtit dig gå rakt in i mitt liv igen.
jag saknade dig inte ens, inte en enda gång under de senare dagarna kände jag att jag gjort ett misstag.
men fan för dig. varför kunde du inte bara försvinna. jag.orkar.inte.återigen.jag.vill.inte.gå.under.igen.och.igen.
i.will.not.let.you.in
mina känslor gick på högvarv och jag fällde tårar, ännu några för din skull.
vi kan inte vara, det vet vi båda två, vi fungerar inte.
vi har båda insett det och vi har båda erkänt de, vi har båda vägrat.
det känns så rätt när allt är bra, det känns så fel när du slutar höra av dig, det gör så ont.
mellanrummet blir alltid för stort.
låt.mina.ögon.mötas.av.något.nytt.något.annat.
Att med drömmarna i huvudet och mitt för stora och för lilla hjärta känns det i hela kroppen när jag ser ut genom fönstret och möts av tullinges gråa gator, jag hör inte hemma här, jag känner mig inte hemma här.
vad.du.vill.
när ensamheten biter sig fast.
när den sitter där den sitter och förökar sig så att ensamheten är allt jag kan känna.
jag önskar det fanns något jag kunde ha, någon jag kunde ha som plåster på såren, någon som fanns där - alltid.
och jag tror att du känner på dig när jag inte mår bra, för då håller du dig borta.
och jag tror att egentligen är det så att när du är borta mår jag inte bra men det är lättare att skylla på något.
och vintern kom. och jag är rädd. jag är fullkomligt livrädd. ensamma vintrar då du vart borta, de sitter kvar.
de finns alltid kvar, där inne.
